”Larmet borde tjuta högt när åtta unga dött på jobbet”

Att unga är överrepresenterade i statistiken över arbetsplatsskador är inget nytt. För några år sedan skrev jag om att olyckor bland unga hade ökat kraftigt, med 20 procent: från 4 000 olyckor år 2014 till 4 800 år 2019. Görs inget åt olyckorna är det naivt att tro något annat än att det till slut resulterar i att unga dör på jobbet.

I fjol var den yngsta som dog på sitt jobb bara 14 år. Han sommarjobbade på ett lantbruk och miste livet på sensommaren när fordonet han klippte gräs med välte.

För ett par år sedan träffade jag en tjej som gick sista året på maskinförarlinjen på ett naturbruksgymnasium. Hon gjorde sin sista praktik på ett stort jordbruk, precis när vårbruket var i startgroparna.

Det var nästintill ett perfekt upplägg för en arbetsplatsolycka: Hon var ung och jobbade i en av de mest olycksdrabbade branscherna, de gröna näringarna, under en hektisk period. Traktorn hon rattade var enorm, fyra till fem meter bred med dubbla däck. Hon kopplade stora redskap till och från traktorn. Både fordon och maskiner är ofta involverade i olyckorna. Men ingen olycka skedde. Hur kom det sig?

Myndigheten för arbetsmiljökunskap kom för ett par år sedan ut med en rapport som konstaterade att många unga stiger in i arbetslivet med bristande kunskaper i arbetsmiljö. Det finns i princip ingen undervisning alls om arbetsmiljö på gymnasieskolans högskoleförberedande program, trots att många sommarjobbar redan under gymnasietiden. Många går direkt ut i arbetslivet efter gymnasiet. Tjejen jag träffade gick på ett yrkesförberedande gymnasieprogram. Bland eleverna på de här programmen är undervisningen om arbetsmiljö mycket bättre, konstaterar rapporten.

Ansvaret för en trygg och säker arbetsplats ligger såklart inte hos den unga, det ansvaret är alltid arbetsgivarens. Men skolan kan påverka med vilket arbetsmiljö- och säkerhetstänk en ung människa är rustad med när hen tar steget in i arbetslivet.

På det stora jordbruket hade den blivande maskinförarens handledare noggrant gått igenom säkerheten på arbetsplatsen, säkerhetsrutinerna och riskmomenten med att till exempel hantera maskiner. Hon fick jobba sida vid sida med honom så länge det behövdes. ”Jag hinner ställa många frågor när vi går igenom arbetsuppgifter och får veta vilka risker som finns”, berättade hon för mig. Hon fick helt enkelt den handledning och introduktion som kan tyckas självklar, men som inte är det. Gång på gång har Arbetsmiljöverket efter inspektioner och olyckor på ungas arbetsplatser konstaterat att bristande introduktion och handledning ligger bakom många av olyckorna.

Det stora ansvaret ligger hos arbetsgivaren. Bakom nästan alla dödsolyckor – oavsett om det är frågan om unga eller gamla – ligger bristande systematiskt arbetsmiljöarbete. I otaliga olycksutredningar och åtal återfinns samma mening: olyckan hade sannolikt inte skett om arbetsgivaren förebyggt risken genom att undersöka och riskbedöma arbetet. Trots att riskbedömningen bokstavligen är livsviktig, får arbetsgivaren inga påföljder om hen lämnar den ogjord. Varför, kan en undra, när följden för de anställda kan bli en för tidig död. Ibland som 14-åring.

Larmet borde tjuta högt och blinka rött när åtta unga dött på jobbet inom ett år. Precis som med andra larm där det är frågan om liv och död, måste det hanteras på andra sätt än med handfallenhet och en oförmåga att agera.

// Jonna Söderqvist, journalist specialiserad på arbetsmiljö och arbetsrätt.