Målet: Bättre hjälp till sjukskrivna

Sjukskrivning för psykisk ohälsa ökar och står för närmare hälften av de registrerade sjukdagarna hos Försäkringskassan. Kostnaderna för enskilda och för samhället är stora och mer behöver göras för att hjälpa personer till en bättre hälsa och tillbaka till arbetet. Arbetsmiljön och personers totala livssituation behöver få större utrymme i hela processen kring sjukskrivning jämfört med i dag, menar Gunnar Bergström, seniorforskare på Karolinska Institutet och professor på Högskolan i Gävle.

Gunnar Bergström. Foto: Anna Sellberg.

– Sjukskriving har med hela tillvaron att göra. Sjukfrånvaro har en koppling till en individs hälsa, men det är så mycket mer som styr.

Gunnar Bergström och hans forskarkollegor ställde sig därför frågorna: Vad utmärker de som kommer tillbaka från sjukskrivning tidigt och vad utmärker de som kommer tillbaka senare? Och hur ser deras förutsättningar på arbetsplatsen ut?

– Vi vet att alla inte går tillbaka till arbetet i samma takt men vi vet inte närmare hur det ser ut. Vi ville förstå vilka faktorer som kopplar till olika mönster för att få kunskaper som kan användas praktiskt.

I studien, som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Journal of Occupational Rehabilitation i juni i fjol, har Gunnar Bergström och hans kollegor försökt att se mönster i återgången och koppla ihop vilka faktorer som kännetecknar individer med samma mönster. Jämfört med tidigare studier är viktiga arbetsmiljöfaktorer med för att förklara hur återgången ser ut.

Målet är att skapa förutsättningar för att kunna sätta in rätt typ av åtgärder för rätt person.

– Kan vi tidigt hitta vilka som har ökad risk för att få svårt att återgå till arbete och hitta de som fixar det på egen hand, då kan vi kanalisera åtgärder till de som behöver dem mer.

Men vilka åtgärder som är bäst lämpade är en annan och senare fråga.

Närmare 200 personer deltog i studien. De hade varit sjukskrivna för psykisk ohälsa i max tre månader när studien startade och hade fått åtgärder via arbetsplatsen, företagshälsan eller primärvården. Studien utformades så att kvaliteten på insatsen inte påverkar. Deltagarna svarade på frågor om hur de upplevde sin hälsa och livssituation och fick frågor om deras tillvaro på arbetsplatsen: om uppskattning, stöd, arbetsbelastning och krav och möjligheter att påverka arbetet.

Forskarna följde de sjukskrivna i tolv månader och delade sedan in dem i fem grupper utifrån när de var tillbaka på arbetsplatsen. Gruppen som kom tillbaka först var störst och där fanns relativt sett fler män. De var ungefär en tredjedel av alla och var tillbaka efter fyra månader. De förenades av att de, jämfört med övriga, haft en högre tilltro till sin egen möjlighet att börja arbeta igen, trots problem, och att de uppgett en högre nivå av livskvalitet. De kände också att deras arbete uppskattades i högre grad jämfört med övriga. Att dessa tillhörde de som var tillbaka först förvånade inte Gunnar Bergström.

– Vi vet sedan tidigare att uppskattning för arbetet är viktigt. Framför allt är det en riskfaktor att inte få uppskattning.

Han tillägger att kvinnor oftare än män drabbas av utmattningssyndrom och att det kan förklara varför fler män än kvinnor återfinns bland de som var tillbaka tidigt.

Nästa grupp var åter på heltid efter ytterligare fyra månader. De var ungefär en fjärdedel av alla och hade initialt varit sjukskrivna längre än den första gruppen. De hade uppgett lägre nivåer av utmattning men också lägre tilltro till sin egen möjlighet att komma tillbaka än de övriga. Gunnar Bergström påpekar att det är svårt att veta varför.

– De kan ha fått uppfattningen att det är farligt att gå tillbaka till jobbet och att de måste återhämta sig. Det kan också vara en realistisk syn på hur det faktiskt är på jobbet, att det inte finns någon ersättare eller avlastning.

För att veta vilken typ av stöd eller åtgärder som behövs är det viktigt att ta reda på vad som ligger bakom den enskilde arbetstagarens uppfattning, menar Gunnar Bergström.

Jämfört med de som var snabbast tillbaka hade den här gruppen också uppgett att den hade mer socialt stöd på arbetsplatsen. Det är en faktor som vanligtvis uppfattas som positiv för hälsan, men som också verkar kunna vara ett problem, spekulerar Gunnar Bergström.

– Vi vet inte, men om man jobbar i ett team och känner att man har ett stort stöd, men samtidigt upplever att man inte kan leva upp till sina kollegors förväntningar, då kanske det blir svårt. Stödet kan ju vara jobbigt även om man uppskattar det.

En grupp som förvånade Gunnar Bergström och hans forskarkollegor var den som de kallade för den kämpande gruppen. De var ungefär en tiondel av deltagarna och de hade varit sjukskrivna något längre än de som kom tillbaka först. Gruppen rapporterade inledningsvis den högsta nivån av stressrelaterad utmattning och även de högsta nivåerna av påverkan mellan arbetslivet och privatlivet. De uppgav också att de hade ett arbete med hög grad av kontroll och lite uppskattning. Under de tolv månader som studien varade präglades deras tillvaro av både kortare och längre perioder av sjukskrivning. När de tolv månaderna gått var de fortfarande inte tillbaka på arbetsplatsen.

– Deras kurva ser jämn ut, men de poppar upp och ned i sjukskrivning. Det här är en grupp som jag tror behöver mycket hjälp. Behöver de mer avlastning när de är på jobbet? Är kraven för höga?

Gunnar Bergström tillägger:

– Hur ser deras totala belastning ut från både arbetslivet och privatlivet? Det är också en viktig fråga att ställa. Varför är de så utmattade när de ändå är delvis sjukskrivna?

Forskarna fann ytterligare två grupper. En vars sjukfrånvaro sjönk stadigt under hela perioden. Efter ett halvår var takten ännu snabbare och när tolv månader gått var de tillbaka. De utgjorde cirka en femtedel av den totala gruppen. De hade näst flest sjukskrivningsdagar när studien började och uppgav lägst värden när de skattade livskvalitet. De uppgav sämst arbetsförmåga på grund av hälsa och arbetsmiljö och rapporterade höga krav i jobbet. Liksom den ”kämpande gruppen” uppgav deltagarna i gruppen att privatlivet spelade en större roll än vad andra uppgett.

– När de går tillbaka till jobbet är det inte bara belastningen på jobbet som påverkar utan även kraven hemma. Det är den totala belastningen som påverkar dem, konstaterar Gunnar Bergström.

Den minsta gruppen i studien karaktäriserades av att deras sjukskrivning låg kvar på en hög nivå under hela perioden. De hade flest antal sjukskrivningsdagar när studien började och rapporterade dålig arbetsförmåga och låg tilltro till möjligheten att återgå till arbetet. De uppgav att de hade minst socialt stöd på jobbet.

– Kanske behöver man undersöka om det verkligen gjorts något på arbetsplatsen eller kanske behöver de någon form av arbetsmarknadsåtgärd.

Enligt Gunnar Bergström visar studien att många faktorer som diagnos, tron på möjligheten att återgå i arbete och livskvaliteten har betydelse för hur vägen tillbaka ser ut för de som är sjukskrivna för någon form av psykisk ohälsa.

– Det viktigaste är att vi ser hur både hälsan och arbetsmiljön spelar in här.

Han konstaterar att tidpunkterna då personerna kommer tillbaka sammanfaller med hållpunkterna i rehabiliteringskedjan. Han menar att det inte är så konstigt eftersom de är beslutade på försäkringsmedicinska rekommendationer, men skulle önska större flexibilitet.

– Man kan inte bara se till en medicinsk diagnos för att säga hur lång tid en person inom de här diagnosområdena ska vara sjukskriven eftersom arbetsmiljön också påverkar. Många läkare tänker nog på det här och det tas upp i rekommendationerna, men det är ändå svårt för dem att förstå arbetssituationen eftersom det skulle kräva en mer omfattande utredning. Här kan förutsättningarna vara olika också om vi till exempel jämför företagshälsa med primärvård.

Även om antalet deltagare i studien inte är så många och flertalet arbetar inom vård, omsorg och utbildning tror Gunnar Bergström att resultaten ger en bra bild av hur återgången ser ut för gruppen som är sjukskriven för någon form av psykisk ohälsa.

– Man skulle kunna använda resultaten för att skapa ett underlag för att jobba lite mer förebyggande. Exempelvis om man kan se att det här är en person som stämmer in på att komma tillbaka sent från sjukskrivning. Då kan man se vad kan vi ändra på för att det inte ska bli så.

Studien visar också, liksom tidigare forskning, att tidigare långa sjukskrivningsperioder ökade risken för att hamna i de grupperna som kom tillbaka till arbetsplatsen sent eller inte kom tillbaka alls. Men vad långa sjukskrivningsperioder betyder på sikt och om det är en bra åtgärd för alla är inte klarlagt, enligt Gunnar Bergström.

– Problemet är att man ordinerar väldigt långa sjukskrivningar med tanke på att det ska ge möjlighet till återhämtning. Men det är viktigt att se om det händer något. Det kan vara så att det händer ingenting efter ett år. Men hur mår de här personerna efter en längre tid?

Han tillägger:

– Vi vet en del men det är också mycket tyckande och diskussion om det här. Vi vill nu undersöka värdet på längre sikt för de som har olika omfattande sjukskrivning.

Gunnar Bergström har därför precis påbörjat en ny studie för att ta reda på betydelsen av själva sjukfrånvaron. Samma grupp av personer som i den förra studien kommer att ha följts i totalt tio år när studien avslutas.

Han pratar om funktionell och dysfunktionell frånvaro. Funktionell frånvaro handlar om att få tid för återhämtning och skaffa goda vanor. Dysfunktionell frånvaro handlar om att individer tappar kontakten med arbetsplatsen och arbetslivet, får dåligt självförtroende och i värsta fall hamnar utanför arbetsmarknaden.

– Man vill gärna att det ska vara någon vinst för de som är sjukskrivna. De får ju också betala för det här. Det påverkar ekonomin, pensioner och allting om man är sjukskriven längre, då vill man gärna se någon hälsofördel eller någonting bra.

Så att de inte är sjukskrivna i onödan?

– Ja, så att det ändå har något gott med sig.