”Lyssna på näringslivets kritik”

Skyddsombuden har blivit en tvistefråga både mellan arbetsmarknadens parter och mellan de politiska partierna. Till skillnad från många andra frågor på arbetsmarknaden är skyddsombudens roll och mandat inte reglerat av parterna i avtal utan en fråga för staten, via lagstiftningen, och arbetstagarorganisationerna. Arbetsgivarna har hamnat lite utanför och det har betydelse. Det menar Johan Lif, arbetsrättsspecialist på ett industriföretag och bloggare med ett fackligt förflutet som förhandlingschef på Journalistförbundet.

– Det här är inte en fråga som är lika harmoniskt reglerad som andra partsfrågor där parterna givit och tagit för att komma fram till en lösning, som de sedan gemensamt försvarar för att de vet att alternativet är sämre. Det här är lite grand ett öppet slagfält.

På parternas slagfält finns nu de regionala skyddsombuden som delvis finansieras av staten. Fackförbunden vill se utökad tillträdesrätt men förslag har gång på gång röstats ned i riksdagen. Johan Lif uppfattar att många arbetsgivare har nytta av de regionala skyddsombuden, men att det alltid funnits ett motstånd från Svenskt Näringsliv. Kritiken bör förbunden börja ta på allvar, menar han.

– Det är ett högt förtroende som facken fått av staten. Om man från fackligt håll vill behålla legitimiteten och trovärdigheten för systemet måste man lyssna på näringslivets kritik.

Han ställer sig dock tveksam till förslaget att ersätta de regionala skyddsombuden med oberoende arbetsmiljöombud på Arbetsmiljöverket, som framförts av Svenskt Näringsliv och som Sverigedemokraterna stöttar.

– Då kan man lika gärna ha fler inspektörer. På det sättet går hela syftet förlorat, nämligen att arbetstagare självständigt ska utse skyddsombud och att de ska verka i arbetstagarens intresse.

På slagfältet finns också de lokala skyddsombuden och deras koppling till facket. Att frågan är viktig och känslig visar reaktionerna efter regeringens uppdrag till Arbetsmiljöverket för att få fler skyddsombud. Formuleringen om ”oavsett facklig tillhörighet” upprörde.

– På ett sätt är det helt okontroversiellt eftersom reglerna ser ut så redan i dag. Men Svenskt Näringsliv ifrågasätter systemet och Sverigedemokraterna anser att skyddsombuden ska frikopplas från fackförbunden. I det ljuset blir det känsligt.

Johan Lif menar att dagens regelverk ger skyddsombuden långtgående befogenheter. Han tänker bland annat på formuleringar som att ombuden ska informeras i varje skede av planeringen på en arbetsplats om det finns något som kan ha betydelse ur arbetsmiljösynpunkt.

– Tolkar man det bokstavligt skulle det leda till att man i princip varje dag skulle kunna kräva skadestånd. Det finns risker med det, men de flesta förhandlare kan hantera det. Men blir det problem så har arbetstagarna regelverket i ryggen och arbetsgivarna har bara att rätta sig.

Han tillägger:

– Skyddsombuden har stora befogenheter och då blir det lätt en dragkamp.

Byggnads agerande när de krävde skadestånd till både fackförbundet och det regionala skyddsombudet i Arbetsdomstolen är Johan Lif också tveksam till. Målet gällde ett ombud som inte fått ut handlingar i tid. Johan Lif påpekar att Byggnads krav är förenligt med reglerna och att domstolen dömde ut skadestånden, men tycker att kravet var onödigt tufft.

– Det här sätter ljuset på att om man använder systemet extensivt så är det ganska arbetstagarvänligt. Jag tycker att det här var lite otaktiskt från fackligt håll.

Johan Lif ser både fördelar och nackdelar med dagens system. Han tror inte att det blir någon utökad tillträdesrätt för de regionala skyddsombuden och tror att det behöver tänkas nytt.

Han är inte säker på att nya centrala avtal om arbetsmiljöfrågor är svaret, men menar att parterna på central nivå, LO, PTK och Svenskt Näringsliv, skulle behöva ta ett större ansvar. Det finns frågor att diskutera, som skyddsombuden, finansieringen av de regionala skyddsombuden och Arbetsmiljöverkets roll, menar Johan Lif.

–  Det här är frågor som är illa lämpade för konflikter mellan parterna och partipolitiskt revirtänkande. Det här handlar ytterst om att skydda liv och hälsa, vilket alla parter inklusive de politiska partierna kan samla sig kring. Så sluta tramsa.